Reflektioner kring genuskursen

Det jag har tänkt på mest efter att ha studerat kursmaterialet är hur viktigt det är att låta alla studenter få möjlighet att tala och framföra sin åsikt. I mina grupper är det nästan inga kvinnliga studenter, men det finns ändå skillnader mellan hur mycket plats de olika studenterna tar. Jag försöker att även få med de blygare studenterna i en diskussion, utan att det blir pressande för dem. I en större grupp kan ”bikupa” vara en god idé, dvs. att studenterna får prata igenom något två och två och sedan får båda eller en av dem kort framföra vad de har sagt. Då kan även den som känner sig obekväm med att prata inför hela klassen få framföra sin åsikt indirekt (även om målet är att alla i slutänden ska vara bekväma med att tala inför helklass). Jag har även försökt att ha både män och kvinnor i mina exempel. Ibland tar jag mig själv som exempel – oavsett om det är ett exempel på hur man ska göra eller på hur man inte ska göra – personliga exempel från verkligenheten brukar vara uppskattade.

Hur tyckte du att tipsen fungerade?

Det har fungerat bra för mig. Enkla saker som att säga ”han eller hon” istället för enbart ”han” gör skillnad, även om det är en liten sådan. Med talutrymme och större förändringar är det inte alltid lika lätt.

Finns det några situationer i mötet med studenterna som har varit problematiska, samt situationer då de inblandades uppfattningar om genus visade sig?

Exemplen i kursmaterialet var intressanta, men betydligt mer händelserika än mina egna erfarenheter. Däremot är det många gånger som jag har fått intrycket att studenterna (mina grupper brukar nästan enbart bestå av manliga studenter från andra länder) blir lite förvånade över att ha en ung kvinna som labbassistent eller grupphandledare. Det har förmodligen att göra med deras uppfattning om genus och deras bild av hur en labbassistent i datasäkerhet ”ska” se ut. De första tillfällena brukar det gå trögt eftersom ingen vill fråga om hjälp trots att det ibland behövs. Om jag ser att någon kört fast med någon är det ingen idé att jag frågar om de behöver hjälp eftersom jag då oftast får ett nekande svar. Att istället säga något till hela labbgruppen i stil med att ”Det här vet ni säkert redan, men för den som är intresserad av fler detaljer tänkte jag ha en kort genomgång...” och sedan visa på tavlan, gärna med figurer eftersom alla inte är vana vid den engelska terminologin (men känner igen diagram och skisser som visar välkända begrepp). Efter några labbtillfällen brukar studenterna ha vant sig vid mig och våga ställa frågor. Just kulturella skillnader, språk och diskurs (t.ex. vilka jag utesluter och inkluderar om jag pratar väldigt tekniskt eller på en abstrakt nivå) tycker jag är intressant och även relaterat till kursmaterialet.

Hur har din egen syn på genus och jämställdhet förändrats under arbetet med kursmaterialet och den kurs du undervisat och hur har din syn på din roll som assistent förändrats?

Den stora skillnaden är att jag tänker aktivt på den här typen av frågor nu. Jag har tidigare varit intresserad av ämnet, men inte kunnat se några sådana problem i mina grupper. Vad jag lärt mig är att titta på ett bredare plan, dvs. inte bara efter om kvinnor behandlas sämre än män, utan även på mer allmänna problem gällande lika villkor – får alla studenter, oavsett vilka de är, möjlighet att göra sig hörda och ta till sig kursmaterialet? Min roll som assistent är som tidigare, men jag tänker mer på hur man bemöter studenterna.

Vilka tips skulle du vilja ge till framtida assistenter?

Det viktigaste tror jag är att ens börja tänka på den här typen av frågor om lika villkor. Då blir det lättare att upptäcka om något kan förbättras i en labbgrupp samt att veta hur man kan gå vidare för att lösa olika situationer. Ett tips jag fått från en kollega är att inte behandla alla studenter lika, utan att behandla dem rättvist. Det kan innebära att någon behöver mer hjälp, eller hjälp på ett annat sätt, medan andra studenter jobbar bäst på egen hand.

Mötet med studenterna

Jag tycker materialet lyfter fram potentiella problemsituationer på ett väldigt bra sätt. Dock tror jag man kan tjäna på att belysa kulturella skillnader mer än vad som gjorts hittills. Det är väldigt vanligt att man, åtminstone på IDA, möter studenter där de haft en helt annan undervisningskultur än vad vi har här och det är betydelsefullt att vara medveten om detta. I sådana fall har man en chans att tillrättalägga instruktioner och uppgifter på sådant vis att det är förståeligt vad vi förväntar oss i vårt system så att studenterna har en chans att assimileras i vår kultur.

Genus och jämställdhet

Det finns väldigt få exempel från mitt senaste halvår på situationer där genus har haft en tydlig roll. Dock minns jag situationer med två masterstudenter som jobbade tillsammans. En tjej och en kille som jobbade tillsammans där enbart killen svarade på mina frågor trots försök att rikta dem till tjejen och tidigare diskussioner med henne om ämnet. I ett sådant fall får man försöka att enbart tala med den tysta parten och låtsas att man inte hör den dominanta. En annan grupp bestod av en tjej och en kille men dessa var på jämn nivå i gruppdynamik.